Wednesday, June 8

A Horrid Sunday

[This post contains graphical references. Avoid reading if you hate to read anything with regards to body fluid disposal, something like that. You have been warned, and any distasteful remarks will be deleted.]

Maybe it was because of something I ate on Saturday, my stomach started to buat hal on Sunday morning about 8.05-ish. Bila duduk je kat toilet seat, instead of the regular type of ukk, dia kluar seperti air.

My first thought was, oh no jangan la ceri. Lepas tu terus sambung tidur. About half an hour interval, dia jadik lagi. Dan lagi. Dan lagi.

At the fourth instance, I tried to swallow chi kit pills. But as I rarely need to swallow that thing before, baru lepas tekak je dia kluar. Bersama isi perut lain. Atas dan bawah. Macam air terjun daa.

Geram gila sebab tak pernah menghadapi situasi sebegini.

My body felt very weak. Tak larat nak pergi klinik langsung eventhough my sister volunteered to take me there.

So, selepas membersihkan spillage dari atas (bawah punye tak spill ye, sempat block), basuh kain2 yang digunakan untuk membersihkan spillage, mandi bilas2 cam tu je sebab dah penat sangat, dan lapik katil dengan extra kain, aku tidur balik.

Had my second attempt to swallow chi kit pills, only to throw them out again. Tension ado. My sis said maybe because I had an empty stomach, tu yang takleh nak stomach pills tu. But then I really tak de selera nak makan pape hatta bubur nasik sekalipun. Tensen tau.

Lepas 2nd threw-up tu, tidur lama sikit. Ade la tersedar beberapa kali, adekku tanya nak makan bubur ke tak, suruh bangun minum yakult and revive, suruh makan ubat etc.

Dah senja, adekku belikan bubur McD. Tahap tak larat tu, adelah sampai nak koyakkan white pepper (yang dia kasi bersama bubur) punye package pun tak boleh. But since rasa dah okey banyak dari sebelum tidur tadi, maka tak jadi gi klinik hinssss (takot kena enjek la :P)

About 14 hours since my first burst, baru la dapat nak duduk betul-betul dan mengadap Internet, tapi tu pun tak lama sebab kepenatan.

I really think there's only one event which contributes to this horrid experience. Tapi since there was so many things I did afterwards, tak boleh nak pinpoint that 100%. Yang boleh nak kuatkan evidence ialah a friend also had the same experience (but waaaayyyyy milder) after attending that same event. Tapi dia kena enjeksyen :P

Bukan sengaja nak post ni kat sini kasi korang geli. Tapi kalau korang geli, sape suh baca? Bukan aku dah warn ke siap2?


Sent from my iPod

No comments: